Vilket äventyr och vilken upplevelse det har varit. OS.
Ett mål och en dröm som nu har blivit sann.
Jag nådde dit men inte så långt som jag själv hade hoppats(final). Men det är inte alltid placeringen som räknas, det är upplevelserna och vägen dit som betyder mest. Och det måste jag säga att jag nog har världens bästa jobb.

Minnen för livet och många erfarenheter rikare.
Så himla glad över att jag kan säga att jag är en Olympier.

Jag vill passa på att TACKA er ALLA för allt stöd, både innan, under och efter OS.
Familj, vänner, tränare, sponsorer, fans, sjukgymnaster, massörer, klubb, landslag, SOK mm.
Ni är guld värda, utan er hade detta inte varit möjligt.

Nu är jag tillbaka i verkligheten. Det känns på något sätt tomt. Man vet att nu är det 4 år tills nästa OS.
På ett annat sätt känner jag mig mer sugen än någonsin på att börja träna igen. Hårt. För i OS i Rio, där vill jag vara ännu bättre!

Men innan jag drömmer vidare mot Rio så ska jag NJUTA av att ha lite ledigt.
Sovmorgon. Äta det jag känner för, när jag vill. Åka vart jag vill. Vara vaken till sent. Umgås med familj och vänner så mycket som jag bara kan! 🙂